Innehållet i Undersökning

Allt som inte är logiskt bevisbart sker med en viss sannolikhet.

För att anpassa språket till vår upplevelse av verkligheten vill Hume dela in argument i tre grupper (s.56):

• Demonstrationer (argument a priori)
• Bevis (argument från erfarenheten som inte skapar tvekan eller motsättning)
• Sannolikheter (argument om sakförhållanden).

Begreppet slumpmässighet existerar inte. Vi använder det när vi inte känner orsaken till en händelse (s.56, 96).

Hume är determinist och anser att allt har en orsak. Detta gäller både ting och människors agerande.

Idén om nödvändighet (förbindelsen mellan orsak och verkan) kan inte härledas logiskt (a priori) (s.63) utan den skapas när vi märker en ständig upprepning i naturliga processer (s.75).

Determinism är nödvändigt för moralen.

Utan orsak skulle en handling vara slumpmässig och man skulle varken kunna berömma eller klandra den (s.98-99).

Hume redovisar en uppfattning kallad Kompatibilism. Huvudtanken är att vi i en valsituation upplever valfrihet (s.94, 95), samtidigt som vi har motiv för vårt val (s.88).

Närvaro av motiv innebär att vi agerar enligt nödvändighet. Valfrihet upplevs, vilket innebär att den utövas, samtidigt som valet har en orsak och inträffar med nödvändighet.

Valfrihet är nödvändig för moralen. Utan valfrihet skulle människan inte vara ansvarig för sina handlingar och skulle därför inte kunna vare sig berömmas eller klandras på grund av dem (s.99).

Skaparens förhållande till synd

Om Skaparen är den yttersta orsaken till allting i vår värld kan en mänsklig handling inte innebära synd, alternativt måste Skaparen innefattas i skulden.

Eftersom dessa slutsatser är absurda måste läran som ger dem vara absurd (s.100).

Ett försök att undkomma slutsatserna är att hänvisa till Helheten, att Skaparens system är perfekt men för oss oförståeligt, och i slutändan kommer att visa på perfekt välvilja. Detta teoretiska system saknar dock kontakt med vad vi erfar (s. 102-103).

Mirakel

Mirakel skildras av vanliga människor och bör därför betraktas som lika tillförlitliga som alla andra skildringar (s.109). Skildringar av stora religioners mirakler stammar ifrån ett fåtal människor, skapade för länge sedan och i länder långt borta (s.130).

Ett mirakel är en kränkning av naturens lagar och det måste finnas en enhetlig erfarenhet mot varje mirakel, annars vore det inget mirakel. Därför finns det i definitionen av mirakel ett fullständigt bevis mot detta (s.114-115).

Humes regel om mirakel:

Ingen skildring är tillräcklig för att fastställa ett mirakel, om inte skildringen är sådan att dess förljugenhet skulle vara ännu mer mirakulös än det faktum som den försöker att fastställa (s.115-116).

Intelligent design

En aktuell diskussion rör det teleologiska gudsbeviset, att naturens ordning avslöjar tecken på intelligens och design.

Ett följbart resonemang utmynnar i att Skaparen är den enda i sitt slag i universum och därför, till skillnad från när det gäller människan vars egenskaper vi känner, kan vi inte dra några slutsatser från verkan till orsak när det gäller Skaparen (s.144-145).

Hume är positiv till en typ av skepticism som odlades under vissa tider vid Platons Akademi (Balanserad / Akademisk skepticism):

Den är en nödvändig förberedelse till studiet av filosofi, genom att den bevarar en lämplig opartiskhet i våra bedömningar och avvänjer vårt förnuft från alla de fördomar som vi kan ha insupit från upphöjda teser eller obetänksamt tyckande” (s.150).

Däremot är han inte nådig mot den överdrivne skeptikern:

”... måste han medge, om han nu skulle medge något, att om hans principer allmänt och varaktigt skulle segra måste allt mänskligt liv förgås. Alla undersökningar, all handling, skulle omedelbart upphöra och människorna skulle fortleva i total letargi tills naturens otillfredsställda nödvändighet satte stopp för deras eländiga tillvaro” (s.160).