Enquiry
 
 
David Hume
 
 
 
 
 
 
 
Startsida
Om Hume
Innehållet i
Undersökning
 
Rättelser
Länkar
Köp / Låna
Recensioner
 
Om översättningen

Innehållet i Undersökning

Översättarens förord

Tillkännagivande

Sektion 1. Om olika sorters filosofi

Sektion 2. Om idéers uppkomst

Sektion 3. Om idéers association

Sektion 4. Skeptiska tvivel om förståndets funktioner

Sektion 5. Skeptisk lösning av dessa tvivel

Sektion 6. Om sannolikhet

Sektion 7. Om idén om nödvändig förbindelse

Sektion 8. Om valfrihet och nödvändighet

Sektion 9. Om djurs förnuft

Sektion 10. Om mirakel

Sektion 11. Om en särskild försyn och livet efter detta

Sektion 12. Om den akademiska eller skeptiska filosofin

Not “Abbé Pâris”

Humes register

Register

 

Sammanfattning av innehållet

En sammanfattning av Humes filosofi gör egentligen inte verket rättvisa eftersom en stor del av Humes storhet som filosof baseras på hans tydliga motiveringar för sina påståenden.

David Hume eye

Hänvisningar till sidnummer i Undersökning fungerar också med engelska utgåvor av Enquiry med redaktörerna Selby-Bigge (1902) och Nidditch (1975).

     

Innehållet i korthet

I "Tillkännagivande" (s.4) svarar Hume kritiker till ungdomsverket Treatise och förklarar att han önskar att endast Undersökning ska representera hans filosofi.

Min uppfattning är att uppmaningen bör respekteras även av dagens filosofiintresserade vid hänvisning av ett påstående till Humes filosofi.

Efter den följer Sektion 1, som är "medel-intressant" och kanske kan snabb-bläddras.

   
     

Om idéer

   

Våra mentala processer kan delas upp i två klasser (s.18):

• Intryck (mer direkta, livligare och tydligare definierade). Dessa kan vara yttre (signaler från sinnena) eller inre (känslor)

• Idéer eller Tankar (mindre direkta och mindre livliga). De utgörs av minnen och fantasier.

Intrycken är källa till alla idéer. Sammansatta idéer kan delas upp i enkla idéer som motsvarar våra intryck. Medvetandet kan forma idéer genom att kombinera, byta ut och ändra material som erbjuds genom sinnena och erfarenheten (s.19, 62).

Fantasin löper inte helt fritt. En idé bidrar till en annan idé via endast tre associationsvägar (s.24):

• Likhet

• Närhet i tid eller rum

• Orsak och Verkan.

  idea from impressions

Olika sinnesintryck och idén om en enhörning

     

Erfarenhet

   

Det finns två sorters objekt i våra resonemang
(Hume's Fork s.25):

• Relationer mellan idéer (som beskrivs av demonstrativa resonemang). En relation mellan idéer är intuitivt eller demonstrativt säker, dess motsats är otänkbar

• Sakförhållanden (som beskrivs av sannolikhetsresonemang). Motsatsen till varje sakförhållande principiellt tänkbar, även om den inte stämmer med vad vi observerar
(Hume's Conceivability Principle).

Resonemang om sakförhållanden, förutom direkta beskrivningar av sinnesintryck, bygger på relationen mellan orsak och verkan (s.26).

Det som får oss att tro på våra erfarenheter är en princip i mänsklig karaktär. Vi blir betingade (s42-43), alternativt är det en reflex (s.159), att tro på våra erfarenheter.

Hume om erfarenhet (s.36, 39):
Endast en galning skulle någonsin ifrågasätta erfarenhetens auktoritet. Alla - vuxna människor, barn och djur - utvecklas av erfarenhet
.

Åtskillnad mellan förnuft och erfarenhet är i grunden felaktig, eller åtminstone ytlig (s.44).

  red snow

Hur vet vi att snö är vit?

     

Orsak och verkan

   

Vad binder ihop verkan med dess orsak?

När vi observerar ett orsakssamband för första gången, utan
erfarenhet, kan vi inte dra någon slutsats från detta. Om vi exempelvis tycker att det första ägget vi någonsin äter smakar gott, kan vi inte då dra slutsatsen att det gäller för alla ägg (s.36).

Resonemang om sakförhållanden är således aldrig a priori utan
baseras endast på erfarenhet (s.30).

Även djur förstår kausala relationer, vilket ger ytterligare stöd för att dessa inte baseras på rationella argument utan på erfarenhet (s.106).

  cause and effect

Ägg är gott... eller?

     

Sannolikhet

   

Allt som inte är logiskt bevisbart sker med en viss sannolikhet.
För att anpassa språket till vår upplevelse av verkligheten vill
Hume dela in argument i tre grupper (s.56):

• Demonstrationer (argument a priori)

• Bevis (argument från erfarenheten som inte skapar tvekan
   eller motsättning)

• Sannolikheter (argument om sakförhållanden).

Begreppet slumpmässighet existerar inte. Vi använder det när vi inte känner orsaken till en händelse (s.56, 96).

  sannolikhet
     

Nödvändighet (determinism)

   

Hume är determinist och anser att allt har en orsak.
Detta gäller både ting och människors agerande.
Idén om nödvändighet (förbindelsen mellan orsak och verkan) kan inte härledas logiskt (a priori) (s.63) utan den skapas när vi märker en ständig upprepning i naturliga processer (s.75).

Determinism är nödvändigt för moralen. Utan orsak skulle en handling vara slumpmässig och man skulle varken kunna berömma eller klandra den (s.98-99).

   
     

Valfrihet (fri vilja)

  free will

Om allt har en orsak, har då människan en fri vilja?

Hume redovisar en uppfattning kallad Kompatibilism. Huvudtanken är att vi i en valsituation upplever valfrihet (s.94, 95), samtidigt som vi har motiv för vårt val (s.88).

Närvaro av motiv innebär att vi agerar enligt nödvändighet. Valfrihet upplevs, vilket innebär att den utövas, samtidigt som valet har en orsak och inträffar med nödvändighet.

Valfrihet är nödvändig för moralen. Utan valfrihet skulle människan inte vara ansvarig för sina handlingar och skulle därför inte kunna vare sig berömmas eller klandras på grund av dem (s.99).

 
     

Religion

   

Skaparens förhållande till synd

Om Skaparen är den yttersta orsaken till allting i vår värld kan en mänsklig handling inte innebära synd, alternativt måste Skaparen innefattas i skulden. Eftersom dessa slutsatser är absurda måste läran som ger dem vara absurd (s.100). Ett försök att undkomma slutsatserna är att hänvisa till Helheten, att Skaparens system är perfekt men för oss oförståeligt, och i slutändan kommer att visa på perfekt välvilja. Detta teoretiska system saknar dock kontakt med vad vi erfar (s. 102-103).

Mirakel

Mirakel skildras av vanliga människor och bör därför betraktas som lika tillförlitliga som alla andra skildringar (s.109). Skildringar av stora religioners mirakler stammar ifrån ett fåtal människor, skapade för länge sedan och i länder långt borta (s.130).

Ett mirakel är en kränkning av naturens lagar och det måste finnas en enhetlig erfarenhet mot varje mirakel, annars vore det inget mirakel. Därför finns det i definitionen av mirakel ett fullständigt bevis mot detta (s.114-115).

Humes regel: Ingen skildring är tillräcklig för att fastställa ett mirakel, om inte skildringen är sådan att dess förljugenhet skulle vara ännu mer mirakulös än det faktum som den försöker att fastställa (s.115-116).

  miracle


Intelligent design

En aktuell diskussion rör det teleologiska gudsbeviset, att naturens ordning avslöjar tecken på intelligens och design.

Ett följbart resonemang utmynnar i att Skaparen är den enda i sitt slag i universum och därför, till skillnad från när det gäller människan vars egenskaper vi känner, kan vi inte dra några slutsatser från verkan till orsak när det gäller Skaparen
(s.144-145).

     

Skepticism

   

Hume är positiv till en typ av skepticism som odlades under vissa tider vid Platons Akademi:

Den är en nödvändig förberedelse till studiet av filosofi, genom att den bevarar en lämplig opartiskhet i våra bedömningar och avvänjer vårt förnuft från alla de fördomar som vi kan ha insupit från upphöjda teser eller obetänksamt tyckande” (s.150).

Däremot är han inte nådig mot den överdrivne skeptikern:

... måste han medge, om han nu skulle medge något, att om hans principer allmänt och varaktigt skulle segra måste allt mänskligt liv förgås. Alla undersökningar, all handling, skulle omedelbart upphöra och människorna skulle fortleva i total letargi tills naturens otillfredsställda nödvändighet satte stopp för deras eländiga tillvaro” (s.160).